parodi.

Det är inte det att du inte gör mig lycklig, för det gör du, det är det att du lika bra kan göra mig olycklig som är problemet.

Jag tänker ofta på att skriva, för ofta finns det saker att berätta om eller tänka på eller bara notera, men sen är det som bortblåst igen. Och raderna förblir tomma, svaren uteblir och frågorna hopar sig. Och vad är lögn och vad är sanning? Kan vi urskilja det? Eller är det en kombination utav de båda som skapar verkligheten. Jag hoppas inte det finns någon som helst lögn i orden i alla fall. Era ord, dina ord. Dom jag lyssnar på och vill tro på.

Det är tragiskt det här med att skiljas åt, men ibland blir det så naturligt, frågan som ställs är ifall ni kommer ses igen. Eller vi.

Pappa jämförde sig med en Bukowski i grodätarnas land häromdagen, ni ska få se hans sms lite senare, väldigt likt faktiskt, kul nog.

Jag fryser om mina fingrar och tår, har en röst i hjärnan som viskar något om att bli sviken.

lurivassa.

igår fick jag höra att det var synd att jag inte skrev så mycket på the johnny haynesstand längre. Att jag skrev vettigt och objektivt (till skillnad från många andra fritidsexperter och bloggare, finns ju en del av den varan. Åtminstone är det så jag tolkar det han försökte säga med det han sa). En ypperligt komplimang! Subtil och meningsfull. Folk borde ta efter. Det krävs inga superlativ. Förbjud superlativen! Det första som skulle hända är förmodligen en radikal förändring på alla löpsedlar till AB, KvP etc etc. Och hade inte det vart ett bra första steg mot en bättre värld, va?


Kina - Ingelsträde.

Ibland säger du mer genom att inte säga någonting än vad du gjort om du faktiskt sagt någonting.
Överdrivet mycket att läsa för tillfället. Det tar emot samtidigt som det är nytt, fräscht och roligare än på länge. Förmodligen släpper fler spärrar vid flytten till något som ska liknas vid självständighet. Finns det? Och finns det en oberoende? Det har jag väldigt svårt att tro på.

RSS 2.0