afrikan

Det här huset är inte för de svaghjärtade. Det går någon i trappan, nån lägger i sängen på ovanvåningen, hunden suckar tungt. Ändå är det bara jag här. Kanske representerar ljuden någonting? Osäkerhet, illvilja, tröttnad, desorientation, missprioriteringar.

Hur som helst såg jag kanske den mest pretentiösa mannen jag någonsin sett häromdagen. Rent utseendemässigt talat så klart, hur han är personligen har jag ingen aning om och spelar föga roll. Han är på väg ned mot tågen på Knutpunkten bärandes en scarf, en basker och axelväska med en förmodligen nyköpt baguette i. Var han på väg söderut månne? Hur som helst förvånas jag över att människor vill göra sig mer oseriösa än vad dom redan är. Folk har redan svårt att ta varandra på allvar som det är, så dyker den här mannen upp. Kanske försöker han lätta upp stämningen? Mitt tips är dock att han tar sig själv på alldeles för stort allvar. Om han någonsin kommer till den insikten kan han tröst sig med att han inte är ensam på den punkten.