afrikan

Perversa människor för mig är dom som stryker sina underkläder, packar mat i matlådor och plastar in lådan, som håller inne på sina bubblande skratt, som står bredvid och rynkar på näsan men aldrig säger något (men dom vill! sanna mina ord det ser man i deras ögon), som efter samlag med den den älskar tar på sig kläder när den ska hämta ett glas vatten, som vecklar ut sin jacka när den ska sätta sig ned på marken. Den perverse amöbans hemmasnickrade filosofi, ett ständigt maniskt skygg- och trygghetssökande. Men vad mer kan man göra än att himla med ögonen, gå förbi, försöka vara annorlunda, försöka vara mänsklig och göra det man gör bäst: skapa och ta itu med problem.