bing.
Om du vill höra något riktigt intressant, gå till dom som aldrig pratar.
Allt är oftast inte vad det verkar. Alla har hemligheter. Lögner, stora som små, skapar verklighetsbilden. Min verklighet. Mannen bredvid mig kan få återberättat samma lögn, fast kanske är det den här gången sanning? Du nämner förvisso samma händelse, men detaljerna är annorlunda. Vem som var där, vad du gjorde, vad ni gjorde. Och så fortsätter det, med näste man och näste man. Tillsist lämnas vi med frågan: vad är sanning?
Viktigt att ha i åtanke innan ni besvarar frågan är dock att lögner inte enbart tar sin form i ord, utan också hur du väljer att bete dig och, så att säga, arrangera gemene vän och oväns verklighetsbild utav dig. Genom handlingar, accesoarer, ansiktsuttryck, till och med sättet du hälsar på. Detaljerna är många och är inte kontentan av denna notering. Vill du läsa mer föreslås sociolog Asplunds Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet.
Med ovanstående inflik i beräkning tror jag att svaret på frågan är antingen att det aldrig finns en sanning, utan flera, du ska helt enkelt bara bestämma dig vilken av dom du vill bilda dig en uppfattning efter. Eller, att det inte finns någon sanning. Bara lögner. Om ni blir obekväma av ordet lögn (vilket förmodligen betyder att ni vet vad jag pratar om), använd det fetstilade istället, det som beskriver det hela så vackert, arrangemang.
Oavsett leder det här till en dystopisk konklusion: att vi aldrig kommer kunna lita på varandra, inatt, imorgon, om ett år, tills tid och rum, upphör att existera.
För att lämna er med en upplyftande nyhet vill jag sluta med att påpeka att tiden och rummets livslängd går hand i hand med vår tillit till varandra. (Så praktiskt va?) Vi har med andra ord längden i våra egna händer. Något som är lätt att glömma bort.
Allt är oftast inte vad det verkar. Alla har hemligheter. Lögner, stora som små, skapar verklighetsbilden. Min verklighet. Mannen bredvid mig kan få återberättat samma lögn, fast kanske är det den här gången sanning? Du nämner förvisso samma händelse, men detaljerna är annorlunda. Vem som var där, vad du gjorde, vad ni gjorde. Och så fortsätter det, med näste man och näste man. Tillsist lämnas vi med frågan: vad är sanning?
Viktigt att ha i åtanke innan ni besvarar frågan är dock att lögner inte enbart tar sin form i ord, utan också hur du väljer att bete dig och, så att säga, arrangera gemene vän och oväns verklighetsbild utav dig. Genom handlingar, accesoarer, ansiktsuttryck, till och med sättet du hälsar på. Detaljerna är många och är inte kontentan av denna notering. Vill du läsa mer föreslås sociolog Asplunds Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet.
Med ovanstående inflik i beräkning tror jag att svaret på frågan är antingen att det aldrig finns en sanning, utan flera, du ska helt enkelt bara bestämma dig vilken av dom du vill bilda dig en uppfattning efter. Eller, att det inte finns någon sanning. Bara lögner. Om ni blir obekväma av ordet lögn (vilket förmodligen betyder att ni vet vad jag pratar om), använd det fetstilade istället, det som beskriver det hela så vackert, arrangemang.
Oavsett leder det här till en dystopisk konklusion: att vi aldrig kommer kunna lita på varandra, inatt, imorgon, om ett år, tills tid och rum, upphör att existera.
För att lämna er med en upplyftande nyhet vill jag sluta med att påpeka att tiden och rummets livslängd går hand i hand med vår tillit till varandra. (Så praktiskt va?) Vi har med andra ord längden i våra egna händer. Något som är lätt att glömma bort.
Kommentarer
Trackback
