afrikan

Klockan är någonstans runt halv två nattetid när jag och den iskalla hinken med vatten är på väg hem från Lerberget. Då ser vi en blond kaluffs komma gåendes mot oss. - Jag trodde det var Tobias... säger jag till Jesper. - Jag med... svarar han. Ju närmre vi kommer desto mer går det upp för oss att det faktiskt är Tobias. Glad i hågen, ett par (2 dvs 10+) öl i kroppen och vi alla är lyriska över att vi träffar varandra just nu, just där, som om det vore ödet. Vad försökte det säga till oss? Att vad som helst kan hända? Även det mest oväntade? Nej, en alldeles för allmän och enkel förklaring. Måste klura mer på den där...