människor.
knopfler sjöng, och som han sjöng. Fick en, två, tre rysningar innan jag tappade räkningen och fick tårar i ögonen. Runtomkring oss stod det berusade medelåldersmän och kvinnor. Inte alla av dem, men det är ju de som beter sig som djur, dumma djur, man inte kan låta bli att kika på. Lite som en sidoshow. Värre än en skräckfilm, kan jag lova er.
En annan sidoshow upptäcktes bland pissoarerna i en källare. En man, över 2.00, nu överdriver jag inte, och minst lika bred, med en haka lika stor som sin panna, mellan 40 och 50-sträcket, kanske äldre, släpper in mig. Nu är det bara han och jag där inne, min blåsa är alldeles för rädd för att gå, och han står där och pratar, detta jättelika kreatur, om att han faktiskt är snäll, trots att han såg så läskig ut (hans ord, inte mina, men jag instämde, i det tysta givetvis). Lite senare, i baren, berättar han att han gett min kompis, han den blonde, femti kronor.
- Blev han glad? frågar jag.
- Ja det vet jag inte, det skiter jag i, mullrade han.
Såg honom till sist inne på tivoli, spillandes öl över bardisken, ögonen rullandes runt i skallen på honom. Jag lämnade honom där. Jag hade sett tillräckligt.
En annan sidoshow upptäcktes bland pissoarerna i en källare. En man, över 2.00, nu överdriver jag inte, och minst lika bred, med en haka lika stor som sin panna, mellan 40 och 50-sträcket, kanske äldre, släpper in mig. Nu är det bara han och jag där inne, min blåsa är alldeles för rädd för att gå, och han står där och pratar, detta jättelika kreatur, om att han faktiskt är snäll, trots att han såg så läskig ut (hans ord, inte mina, men jag instämde, i det tysta givetvis). Lite senare, i baren, berättar han att han gett min kompis, han den blonde, femti kronor.
- Blev han glad? frågar jag.
- Ja det vet jag inte, det skiter jag i, mullrade han.
Såg honom till sist inne på tivoli, spillandes öl över bardisken, ögonen rullandes runt i skallen på honom. Jag lämnade honom där. Jag hade sett tillräckligt.
Kommentarer
Trackback
