afrikan

Bukowski skrev att han öppnade sin öl, tog en klunk och lät det komma. Ja, så är det nästan. Vanligtvis håller jag mig till kaffe. Har övervägt det här med kaffe, och öl, och kommer på mig själv att inte fan ska jag överväga det. Makalösa drycker i all sin enkelhet. Det är de förvirrade, halvgalna idioterna som har historier att berätta, händelser att återge, de är med om saker, tänker mycket pratar sällan, blir aldrig uppmuntrade till det. Så de fortsätter tänka, skriver dagbok, på ark, med papper och penna, skrivmaskin eller Word och sparar det i hemlighet. Ingen ska få se, ingen ska få höra. Det kallas ett ont kretslopp. ONT i dubbel bemärkelse, mina vänner. Det är dom jag gillar, det är dom jag hatar, det är dom jag gillar att hata och hatar att gilla. Som jag dras åt. Som ger mig hopp. Hopp i vilken bemärkelse ni vill. Alla har vi ju våra källor man går till, min är nedpissad. Och det är bra. Det bästa utav en värld, den här, till och med. Får mig att hålla ögon och öron öppna. Håller mig medveten. Och varenda gång pyser det som när man knäpper av en kapsyl. Som en imaginär lampa över huvudet. Ikväll klär jag ut mig.