afrikan

Funderade på hur man kan dela upp samhället. Vad sägs om tre punkter: framtiden, dåtiden, de utstötta. Framtiden är tjejen som står och väntar på tåget, symboliskt på väg, med sidecut, långa örhängen, mp3-spelare, den moderiktiga läderjackan. Hon har imorgon, om en vecka, tio år, hela sitt liv på sig att skapa, uträtta, skratta och gråta och hon VET om det. Dåtiden är mannen som försöker täcka sina kala fläcker på huvudet. Blåsten avslöjar honom. Den stora portföljen ser ut att väga tio kilo. Kavajen sitter inte så bra längre, och den börjar bli lite gammal. Det fanns en tid. Han var en akademiker, en man folk lyssnade på. Nu är andetagen lite tyngre, glasögon lite mer på sned. De utstötta, eller utsatta är kanske ett än mer passande ord, är han som med tom blick står utanför Knutpunkten bara för att han inte har något att göra, han som sover på en bänk utanför sjukhuset, han som dricker så mycket så att han letar efter rykande fimpar i askfat (inte på skoj, sett det hända TVÅ gånger). Där har ni ensamhet era jävla svin. Det finns dock, som alltid!, en gemensam nämnare när det kommer till varelser av de mänskliga släktet och de tre ovanstående parterna i synnerhet, tiden. Tid som på senare dagar förvandlats till en färskvara. Tid som alltid går för långsamt trots att den aldrig räcker till. Den är märklig den där tiden.