afrikan

Om du vill höra något riktigt intressant, gå till dom som aldrig pratar.
Allt är oftast inte vad det verkar. Alla har hemligheter. Lögner, stora som små, skapar verklighetsbilden. Min verklighet. Mannen bredvid mig kan få återberättat samma lögn, fast kanske är det den här gången sanning? Du nämner förvisso samma händelse, men detaljerna är annorlunda. Vem som var där, vad du gjorde, vad ni gjorde. Och så fortsätter det, med näste man och näste man. Tillsist lämnas vi med frågan: vad är sanning?
Viktigt att ha i åtanke innan ni besvarar frågan är dock att lögner inte enbart tar sin form i ord, utan också hur du väljer att bete dig och, så att säga, arrangera gemene vän och oväns verklighetsbild utav dig. Genom handlingar, accesoarer, ansiktsuttryck, till och med sättet du hälsar på. Detaljerna är många och är inte kontentan av denna notering. Vill du läsa mer föreslås sociolog Asplunds Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet.
Med ovanstående inflik i beräkning tror jag att svaret på frågan är antingen att det aldrig finns en sanning, utan flera, du ska helt enkelt bara bestämma dig vilken av dom du vill bilda dig en uppfattning efter. Eller, att det inte finns någon sanning. Bara lögner. Om ni blir obekväma av ordet lögn (vilket förmodligen betyder att ni vet vad jag pratar om), använd det fetstilade istället, det som beskriver det hela så vackert, arrangemang.
Oavsett leder det här till en dystopisk konklusion: att vi aldrig kommer kunna lita på varandra, inatt, imorgon, om ett år, tills tid och rum, upphör att existera.

För att lämna er med en upplyftande nyhet vill jag sluta med att påpeka att tiden och rummets livslängd går hand i hand med vår tillit till varandra. (Så praktiskt va?) Vi har med andra ord längden i våra egna händer. Något som är lätt att glömma bort.

Lars Vaular - Rett opp og ned from Lars Vaular on Vimeo.

Lycka är, oavsett vilken spirituell, mental, sexuell, religiös eller politisk läggning du har, ALLTID bäst delad.
/ jag, misantrop

Det har lagt sig en extra tung tystnad över här där jag är. Tystare än vintern.

Jag vet inte vad jag tycker är värst. Att Basshunter släpper nytt, eller att han faktiskt försöker vara seriös den här gången.

tillsammans, men utan att mötas, den ena sovandes när den andra går upp, vakar de båda över oss.

När vi var i henriksens lägenhet och spelade mario kart 64 var det med en snubbe som hade sjukt många tatueringar. Har glömt hans namn men har sett honom två gånger den här veckan och nu har han sannolikt däckat på bussen på väg mot mölle, vilket kommer vara platsen han snart vaknar upp på.

Ett bevis för att jag alltid lyssnar på dig oavsett respons är den händelse som utspelade sig iförrgår när du hjälpte mig av med mina kläder.

Älskar: Nya sms i inkorgen 05:07.

Prövar kläder inför Döden.

Notering till sig själv:
Igår, den sjuttonde juli, var jag fullständigt tillfreds.
Vi är allas vårat alter-ego.
Jag tycker synd om, och döm mig inte nu, er. Men alla är inte er.
Det divideras huruvida vi föds med våra personligheter redan formade från arv och gener. Jag ser det som en omöjlighet. Men vi föds inte som tomma skal heller.
Där ute finns balansen, vi trampar på den.
Definiera MÄNSKLIGHETEN?

När en mans liv radikalt förändras kan han antingen välja att fira eller sörja det. Oavsett syfte kommer han dock göra det på samma vis, han dricker. De flesta männen har det sistnämnda som anledning.

Och allt blev stilla igen. Det enda som lät var löven som viskade med varandra. En räv sprang över vägen. Över fältet. In i skogen. Uppför berget. Borta.

Vissa saker gör mig mer förbannad än andra. Andra saker gör mig så förbannad att jag börjar skratta. Som den där rödbrände svenske ungdomen som stod på knutan idag. Hans telefon ringer. - Whaddup yo? Jag är på Knutan yao.
Jag går tre meter därifrån men börjar ändå skratta. Högt! Jag hoppas han hörde, jag hoppas han förstod varför. För i helvete.

Väcks med ett ryck av en lätt beröring. Det var tur det. Drömmen höll på att urarta. Ansikten som förändras framför mig, från vackert till fult, förförisk på utsidan, rutten på insidan. Blir attackerad med kniv, blir ensam kvar i en nedsläckt stor sal, bussen tar mig till platser jag kan namnet på men inte känner igen. Vad ville den säga mig? Förmodligen ingenting.

Har däremot gjort en intressant upptäckt. Min vänstra armhåla luktar riktigt äckligt, medans min högra inte luktar någonting alls. Märkligt.

Ikväll är jag orange.

Även sansad, rationell och eftertänksam är synonymer för galen.
När någon säger att han eller hon eller du eller ni blivit fullkomligt galna har någon fel, för inte kan man bli något som redan är?
Jag måste inse att jag är galen för att få behålla mitt förstånd. Förvirrande självklart, intesant? Paradoxalt är vackert.

Jag befinner mig på en plats där det aldrig blir riktigt mörkt. Gissa var jag är?

Perversa människor för mig är dom som stryker sina underkläder, packar mat i matlådor och plastar in lådan, som håller inne på sina bubblande skratt, som står bredvid och rynkar på näsan men aldrig säger något (men dom vill! sanna mina ord det ser man i deras ögon), som efter samlag med den den älskar tar på sig kläder när den ska hämta ett glas vatten, som vecklar ut sin jacka när den ska sätta sig ned på marken. Den perverse amöbans hemmasnickrade filosofi, ett ständigt maniskt skygg- och trygghetssökande. Men vad mer kan man göra än att himla med ögonen, gå förbi, försöka vara annorlunda, försöka vara mänsklig och göra det man gör bäst: skapa och ta itu med problem.

Skillnaden mellan att sitta och diskutera fitta och dess litterära innebörd och att sitta och tala om Kafka och Sartre är hårfin.

Dricker kallt kaffe och läser News Culture, mediekulturer, mediesamhälle, helvete. Nån gång ska jag använda mig av den här förståsigpålektyren till att elda med.

Livet & Döden tar inte skepnad i änglaliknande, hårfagra hermafroditer eller upprätta svarta kåpor med en lie i handen. Dom tar uttryck i vårt beteende och utseende. I ditt, mitt, din kompis, min mammas, Kungens och Michael Caines. Håret, ansiktsdragen, händerna, ryggen, benen. Det är här Livet och Döden avslöjar sin existens. I rynkorna, fårorna, de inre som yttre, hållning, blicken i ögonen, vokabulär och ton i tal. Det är då jag går på leendet, Livets sista uttryckspost innan allt ger vika.

Det är lärorikt att åka den där kollektivtrafiken. En bra plats att studera utvecklingen av mänskligheten och de samhälle vi byggt upp. Som diverse reklamer som ofta drar vår uppmärksamhet. Idag var det speciellt en som jag fick upp ögonen för. Reklamen var för att käka flingor, säkert ett märke också, det struntade jag i, och skaparna av denne reklam hade valt att använda sig av orden Väck djuret inom dig! Lustigt... jag som trodde vi hade problem att kontrollera det redan?

Trams! TRAMS! En massa trams, men vem orkar i slutändan vara seriös? Vem orkar i slutändan hålla på sin fasad? Vi alla vill väl släppa på oss själva ibland? Akta lite på masken för den utvalde att se vad vi egentligen tänker och fungerar. Men det är farligt! Du måste kunna skratta åt din egen lilla blottning, bibehålla självdistans väl medveten om att det inte ska upprepas med allt för jämna mellanrum, att alltid ligga steget före, redo att återgå till det normala onormala. Hajjar ni vad jag menar?

Dröser i sängs tidigt nuförtiden, medveten om att jag kommer hata att få dra mig upp ur den tidigt. Sängen är som bäst mellan 06 och 09. Vaknar hela tiden. Beror förmodligen på förkylningen, eller på drömmar jag glömmer bort direkt när jag öppnar mina ögon? Vill inte veta, vill inte komma ihåg om det är det sistnämnda, det är antagligen inga bra sådana isåfall. Skyller på förkylningen. Är det något Gud borde straffas för för att han skapade är det sommarförkylningar.