Blindt.

Vad som påverkar mig mest är inte det faktum att vi vet att vi vet så mycket om så mycket eller att vi vet att vi vet så lite om så lite. Det är vad vi inte vet överhuvudtaget men som andra vet. Idén om en värld där det existerar ett absolut rätt eller ett absolut fel är kanske inte särskilt attraktivt för någon av oss men det är åtminstone något att ständigt sträva efter. Och där i ligger den eviga paradoxen vad anbeträffar kunskap. Kunskap i sig är värdefullt, kunskap i sig är något att ständigt sträva efter, men att ständigt sträva efter den absoluta sanningen kring säg vad som är gott och ont innebär också att du aldrig riktigt, riktigt, riktigt kommer nå eller förstå essensen. Därav den s-t-ä-n-d-i-g-a strävan. Vad vi däremot kan göra är att komma så nära denna essensen som vi bara kan. Vi kan föreställa oss den, måla upp den med ord och bilder och musik i olika konstellationer. Vi kan skratta och gråta eller vara helt likgiltiga av och gentemot de känslor vi känner vid denna föreställning, denna förnimmelse av essensen av det absoluta värdena vi alla vill känna, uppnå och slutligen förstå. Men vi kan inte förneka idén om att den ständiga strävan är ständig, och att vi får nöja oss med föreställningen, eller förnimmelsen.

Detta kanske gör vissa frustrerade, eller sura, eller ledsna. Idén om att förstå är inte tillräcklig. Den ständiga strävan är för jobbig. Så de flesta av oss nöjer sig med vad vi har, vad vi vet, vad vi anser är rätt och fel eftersom det är det vi av olika anledningar lärt oss. Då är det inte längre en förnimmelse vi har att göra med, utan en känsla av absolut fakta kring världen och hur vi skall förhålla oss till den som är så konkret att vi blir känslan. Vi förkroppsligar den, något som leder till att vi slutar söka efter att förstå, eller förnimma, vad som faktiskt hade inneburit ett bättre liv på jorden för de som var, de som är nu och de som komma skall. Vi slutar med andra ord förstå andra som inte förstår dig tillbaka, och på så vis sluter vi den cirkel som är skapad av ignorans och blindhet.


baombaom.

jag föredrar förövrigt mitt kaffe med mjölken ihälld först. Behagligare smak, vackrare färg.
Annat kan man säga om dessa Spotify-reklamer. Man kanske borde börja betala för't!
Det är lätt att vara okreativ i en destruktiv miljö.

q.

var mans rätt har blivit var mans begränsning. Jag pratar givetvis om kaffepriset.
Tydligen har det ökat priset på en kaffeförpackning med tio kronor på netto sen juni då han jag pratade med tog semester. (en ökning på 30%! som han själv påpekade). Gillar hur tyst han blev sådär snabbt som man bara kan bli när en person (i det här fallet ytterligare ett biträde) inte ska höra det man pratar om. Hej hej då ha en bra dag, tack detsamma och jag beger mig ut i den fullproppade solen i den kyliga vinden med ett lördagsklart sinne. Ett lördagsKLART sinne. Inte var lördag. Men numera är det ju fetare att vara nykter än full.
Vår vår i var sinne.

T.

Dags att lägga benen på ryggen?

w.

jag skulle bli mycket förvånad.

pre011.

Täppt i nästan. Täppt i hjärnan.
Blått i grönt. Azur. Och jag tar mig ett bad i det. Inte i medelhavet men nästan.
I en timme försvinner jag in i debatten om privat och offentligt. Badrummet är varje mans tillflyktsort när han vill stänga det onda ute.
Imorgon tågar det nya året in med pompa och ståt och det tidigt. Visst är det vackert med tid?
Läste en annons om tips på "nyårsfriyser", fan det innebär ju att jag har ytterligare en grej att ha ångest över. Det är så mycket som måste fixas, ordnas, donas med. Är det inte disken så är det ens hjärta.
Stryk det där sista.

Dricker kaffe! Läser sportbladet. Lyssnar på Miles Davis. Skriver med Lantis. Vi ska ha grabbdag imorgon. Sen smäller det. Bokstavligt talat!

Och på tal om böcker. Jag borde börja läsa igen.

Avbrott.

Det står mer och mer klart att jag inte är nöjd med stora delar av situationen. Visst är det intressant, men intressant är inte bra nog, och nu får det vara nog. Akademins värld kväver och stöper, i samma veva som man uppmanar till nytänk och ständig ifrågasättning, konstant debatttänkande, och kritiska samhällsögon. Paradoxalt. Kanske är det bara ångestspöket som hälsar på, inlämning snart, men efter 1,5 år ska det vara motivation och inte ett rutinmässigt beteende som styr dig i dina så kallade högre studier. Kanske kan Platon och Socrates roa mig till våren? Mer än kultur, media, samhälle, kultur, media, samhälle, samband samband samband etc. Kanske är det värt ett försök. Vi får se, som vanligt så får vi se.

tighten up.

Försöker läsa på om semiotik, hermenutik och retorik, skriva, studera Sverigedemokraterna nu & då.
Sen försöker jag formulera mig på ett sätt som gör min numera rubbade syn på tillit rättvisa. Det där räcker ju egentligen i och för sig, för det är precis det det handlar om! Ska ni ljuga och smyga så får ni göra det snyggt. Man kanske ska anamma stilen. Vara en liten gris jag själv. Synd att mitt samvete väger som en elefant. Djurmetaforer är fantastiska.
Tillsist försöker jag hitta julfriden. Kanske inte så enkelt med ovanstående i beaktning. Men jag jobbar på det, motown hjälper mig. Precis som så kallade närmstas val av handlingar. Måste ju tacka för det, det hjälper mig att korrigera min verklighetsbild. (hehe) Prioriteringar blir plötsligt missprioriteringar och man lär sig något som inte står i din äckliga Mediekultur, Mediesamhällebok Jostein!
Den gnistrande snön.
Röster om natten.
etc.

Snart jul. Då ska man vara snäll mot varandra.
Som om man inte ska vara det annars också.

ett avbrott i kontexten.

ensam i ett litet rum. Vågar inte gå ut, vågar inte gå in. Stå ut? Slut.

Funderade på meningen "stå ut" i några sekunder för länge än vad som rimligen kan anses som normalt. Kan komma på tre betydelser för den. Med andra ord en relativt odefinierbar mening taget ur sitt sammanhang. Fascinerande.

nyy.

Tiden går och man lägger den på saker man inte egentligen ska göra. Och på saker man hellre vill göra! Så klart. Icke att förglömma. Känner för att dricka 1 liter kaffe och skriva färdigt mitt så kallade arbete. Göra Blide glad litta. Sitta ända in på nattens/morgonens småtimmar och skriva klart. Blir det morgonens stortimmar? Läsa tills mina ögon blir uttorkade och ramlar ut. Tobakskris - får mig att tänka på Timbuktu. Jag vill skriva något meningsfullt snart men det kommer inte bli bättre än sån(t) här. Kanske för att jag gör något jag inte borde göra.

Ibland är det ju dock skönt förvisso att inte skriva något som i grund och botten betyder någonting annat utan faktiskt betyder det som är skrivet. Varken mer eller mindre. Inte bara för mig utan även för andra. Jag vill ju inte att folk ska tro att jag mår dåligt eller har något problem med dig och du och hon och han. Hade jag gjort det hade jag inte skrivit om det här om ni trodde det.

Mmm tillsist har jag fått två nya favoritbloggar! inorge.tumblr.com & isydamerika.tumblr.com. Vet inte risken att bli avstängd från min bloggläsare ifall jag gör reklam för en så kallad konkurrent, även om bloggfunktionen i och för sig är gratis, men både Calle och Mölle (låter som två fiktiva karaktärer när jag berättar om dom såhär) är på resande fot. Nära som fjärra, kul ska det bli oavsett.

voltaren.

Det jobbiga med citat är att det inte är riktigt okej att posta dom på nätet utan att framstå som pretentiös eller bara fjantig. Tur då att jag inte bryr mig om det. Dessa två trillade jag över oberoende utav varandra i helgen, men det finns en gemensam nämnare och ett gemensamt djup. Som säger så mycket.

Reflektera!

- konservatism är historiens pauser.
- i may not agree with what you have to say, but i will fight to the death to protect your right to say it.


hu.

Viki ser ut som Frankensteins monster. Åtminstone ärr-mässigt. Vafan har dom gjort med henne? Hon ser ut som hon vart redo för en kinesisk resturang. Snittad och klar. För jävligt.

Den globala uppvärmningen tog ytterligare ett sabbatsår. Nu ligger det ett 12 centimeter tjockt lager med snö över trädgård med tillbehör. Det hör ju inte direkt till vanligheterna i Skåne den sjätte december.

Nu är Viki där ute och går. Hoppas hennes tratt inte fylls med snö.

på väg.en

ångesten dansar över tangentbordet. Kaffekokaren hade runnit över. Mina ögon är tunga men hjärnan lätt svävandes. Fick precis en man hit som testade mina element, och jag hade inte ens bett om det. Tydligen skulle det inte vara några problem. Som en hint från ovan med tanke på mitt klagande om kyla. Ifall Guds sändebud kom ned med värmemätare och blåkläder är jag den förste att bli troende.

december.

Startar dagen tidigt, förhoppningsvis för att få något gjort. Måste ta tag i mina sysslor, som att städa, skriva och ändra adress. Vart gör man det? Varför kan det inte ändras av sig själv? Ni märker ju att jag flyttar, kan ni inte kasta in en automatisk adressändring på köpet?

Det är väldigt kallt överallt förtillfället, utomhus som inne. Elementen är varma på sinna ställen, men inte fullt ut. Märkligt. Får börja använda vantar på rutinmässig basis. Det är en mardröm att stiga upp ur en varm säng in i ett kallt rum. Lite av en chock. Inte konstigt att man skjuter på saker, när man fryser som man gör.
Det finns fan förklaringar till allt så länge du vill tro på dom.

Förstår inte hur min nygamla kaffekokare fungerar. Försvinner alltid ett streck med vatten, men kaffet får lite kick i sig i alla fall.
Har någon tagit av min Brämhults eller är jag paranoid?

Gårdagens foderintag: Två ostmackor och lite Cheetos. Hälsokur!

parodi.

Det är inte det att du inte gör mig lycklig, för det gör du, det är det att du lika bra kan göra mig olycklig som är problemet.

Jag tänker ofta på att skriva, för ofta finns det saker att berätta om eller tänka på eller bara notera, men sen är det som bortblåst igen. Och raderna förblir tomma, svaren uteblir och frågorna hopar sig. Och vad är lögn och vad är sanning? Kan vi urskilja det? Eller är det en kombination utav de båda som skapar verkligheten. Jag hoppas inte det finns någon som helst lögn i orden i alla fall. Era ord, dina ord. Dom jag lyssnar på och vill tro på.

Det är tragiskt det här med att skiljas åt, men ibland blir det så naturligt, frågan som ställs är ifall ni kommer ses igen. Eller vi.

Pappa jämförde sig med en Bukowski i grodätarnas land häromdagen, ni ska få se hans sms lite senare, väldigt likt faktiskt, kul nog.

Jag fryser om mina fingrar och tår, har en röst i hjärnan som viskar något om att bli sviken.

RSS 2.0